... Är någonting jag tyvärr lider extremt mycket av. Det många i min omgivning inte förstår är hur stort problemet faktiskt är, ingen verkar ta ångest särskilt seriöst. Men varför skulle dom? När jag berättar om hur jag fick min ångest, brukar folk säga "Äh, det är väll inget problem". Men gott folk, det är ju det. Roten till min ångest och panik attacks era börjar och slutar i att jag har stora problem att prata inför folk. Jag har svårt för att ställa mig inför min klass och ha en presentation, vet jag att jag ska ha en redovisning om några timmar, brukar jag få en rejäl panik attack som slutar i att jag sitter nere hos skolsköterskan med tårar överallt i princip. Och det som stör mig mest av allt detta, det e när alla säger till mig "Men du är ju bara nervös" "Gör det bara, det är inte så farligt". Tror dom inte att jag inte fattar allt sånt? Jag vet att jag inte kommer dö av att redovisa, men det känns som det hence why it's called a fobi.